Hemmets veckotidning 

 

http://cleanfoodfighter.com/?s=Hemmets+veckotidning

 

 

Var med i en artikel i Hemmets veckotidning angående ”Sekundär Raynauds syndrom”

Blev intervjuad när jag var nere i Lund, på undersökning och med som expert är även en av överläkarna från avd.51

Intervjun finns att läsa om du klickar på länken nedan.

http://www.hemmets.se/plotsligt-blev-mina-fingrar-likbleka/

Sponsored Post Learn from the experts: Create a successful blog with our brand new courseThe WordPress.com Blog

WordPress.com is excited to announce our newest offering: a course just for beginning bloggers where you’ll learn everything you need to know about blogging from the most trusted experts in the industry. We have helped millions of blogs get up and running, we know what works, and we want you to to know everything we know. This course provides all the fundamental skills and inspiration you need to get your blog started, an interactive community forum, and content updated annually.

På ”värmeresa” till Fuerteventura 

Har den senaste månaden levt med ”fotboja” det vill säga, ute har det varit alldeles för kallt för mig. När temperaturen kryper ner till -25 så är livet för en sklerodermiker inte roligt. För det första så kan vi (jag) inte gå ut, det är självklart, men det är även andra saker som påverkar, huset är kallare, dörrar som öppnas lite för länge släpper in kall luft, väggar och golv blir kallare,kroppen blir lite småfrusen fast innertemperaturen är 23 grader. 

  
Småfrusen som sklerodermiker betyder att man oftast får Raynauds i fingrar och tår (de vitnar och syresättningen fungerar inte som den ska) men även att man vissa gånger får ”hjärndimma” och blir trögtänkt.

  
Under dessa kalla veckor driver jag min familj till att tillbringa tiden inomhus tämligen avklädda. Jag eldar i den öppna spisen som en galning. Främsta sysslan för mina söner är att se till att deras mamma har tillräckligt med ved inplockad för att hålla värmen uppe på 27 grader.

Att ta sig till jobbet är svårt när det är kallt. Först ska man på med alla värmehjälpmedel, strumpor, vantar, sulor, ansiktsskydd. Alla har de batterier med små minikontakter som gjorda för en reumatiker med fibros i händerna. (Ironi) sedan på med överdrag, tjocktröja, dunkappa, stövlar och mössa. 

   
    
 När man sedan är så varm att man pyser genom öronen så kan man ge sig ur och ta sig ner till bilen. I detta läget är det bra om motor- och kupevärmaren har fungerat på timern. I värsta fall har den inte det och bilen är översnöad eller isig. Då vill man bara gråta. Som tur var har jag två söner som hjälper mig på de flesta mornarna.

Denna januari åkte jag i stället på rehab-resa till Kanarieöarna i två veckor. Det blev Fuerteventura. Valde ett hotell med strand och gym för att underlättan träning. 

   
  
  
  

Vissa landsting har något som heter ”Klimatvård”. ( inte Jämtland) Då kan de med kroniskt svåra sjukdomar få hjälp att åka utomlands och träna muskler och kondition. Eller bara få sol och värme som i mitt fall faktist är en livsavgörande faktor. 

Det är inte förrän man blir ordentligt sjuk som man inser att man lever i landet Jämtland och inte landet Sverige. Är det något jag skulle göra om det var jag som bestämde så skulle det vara att slopa landstingen. Ett så ofattbart,orättvist och dumt system.

Riksvård för de med svåra, ovanliga sjukdomar vore en självklarhet kan man tycka. 

Hotellet jag bor på heter H10 Tindaya. Ett stort och välordnat hotell med massor av italienska gäster. Italienare  gör att maten håller en riktigt bra nivå, trots att jag inte äter pasta, bröd eller tiramisu. Eftersom det är ett hotell med all inclusive så finns det mycket annat att välja mellan även för mig.

   
 Så i två veckor kommer jag varje dag träna en timme innan frukost samt en timme på gymmet på eftermiddagen. Ska bli intressant att se om jag känner att kroppen orkar med detta. Tror att jag kommer tillbaka till jobbet som en stark och lite friskare person i februari.

  
Snart är det sommar igen….

Hjälpmedel när det blir kallt.

Sedan jag fick min diagnos, ganska exakt två år sedan, så har jag försökt att tänka förebyggande. Att aldrig bli kall eller småfrusen är a och o.

Här kommer lite bilder på hjälpmedel som verkligen hjälper mig vid kyla.

 
Adalat och nitroglycerinsalva är kärlvidgande och hjälper till med syresättningen ut i fingrarna när det är kallt. 
 
Handledsskydd som går upp en bit över fingrarna är superskönt att ha på jobbet eller inomhus när man är lite frusen.

 
  När det är kallt har alltid en gammal skidmask som jag knyckt från barnen. Den är i neopren och har kardborreknäppning i nacken. 

Tunna innervantar innanför värmehandskar eller inomhus.

Här är även ett par billiga el-tumvantar från Claes Olsson som drivs med tre AA -batterier.

 
Vetevärmare som små hjärtan som man kan stoppa i fickorna på jackan eller vantarna.

Handvärmare från Claes Olsson som håller värme i ca åtta timmar.

   
Mina fantastiska handskar från Hestra som värmer fingertopparna ordentligt. Finns med tre olika värmesteg


Innervantar med elslingor som jag fått med hjälp av arbetsterapeuten.

    
Strumpor med elslingor har jag också fått från arbetsterapeuten i Östersund.

Sulor med värme.

  Sedan använder jag en lång kappa i dun från Skhoop. Den går ända ner till anklarna och är så skön. De har även kjolar i olika längd som är vadderade och jättevarma.

Jag använder dessa kjolar både på jobbet och under kappan för extra värme.

 
  En svart lång

…och två korta 

  

  Snart jul sedan går vi mot varmare tider!

Teresa 

På kurs i Systemisk Skleros i Lund

Idag, söndag, åkte jag ner till Lund.  

 Jag har haft den stora turen att mitt landsting har beviljat mig att gå en kurs nere på Lunds Universitetsjukhus. Kursen gäller min sjukdom och vad jag kan förvänta mig/ lära mig om den. Det ska bli så intressant att få ställa alla de ”dumma frågorna” jag funderat på i snart två år.

  
Är inkvarterad på Patienthotellet precis vid Blocket. Lyckades sätta igång larmet direkt när jag skulle tända lampan på rummet. Fick sedan skäll av en sköterska som var tvungen att komma upp och stänga av då jag inte visste var jag skulle larma av. Bra start….
  

Måndag

Idag började dagen med fika i Reumahusets lokaler sedan blev det föreläsning med överläkare Roger Hesselstrand. Han berättade om sjukdomens olika faser, hur läkarens och patientens förväntningar behöver bli mer synkroniserade. Han berättade om skillnaden mellan begränsad och diffus sklerodermi och gick även in på hur de olika markörerna i blodet kan berätta vilka framtida förlopp vi patienter kan förvänta oss. En mycket tydlig föreläsning av Hesselstrand där han även lät oss komma till tal för att ställa frågor. 

Den föreläsningen gjorde det tydligt att riksvård för oss med sjukdomen är nödvändig och  var att det borde vara självklart att alla med Systemisk Skleros ska skickas till Lund. En av medlemmarna i föreläsningsgruppen fick till exempel idag veta att hon har den Diffusa varianten och inte den Begränsade som hon levt med diagnosen av, i tre år.

Sedan var det sjukgymnast Maria Bengtsson som pratade om vikten av träning, kondition och styrka. Hur blodflödet och träningen ger  positiv påverkan på sjukdomsförloppet men även på vårt allmäntillstånd.

Lunch åt vi på patienthotellet där de var helt fantastiska på att se till att jag fick den mat som jag kan äta.

  
Eftermiddagen hade vi samtalsgrupp med Johanna Hellebrand där vi pratade om social information. Här blev det tydligt i gruppen att Landstingens syn på sina medborgare ser olika ut i Sverige. Även hur försäkringskassan handlägger och bedömer olika utifrån vilken handläggare det är.

Sista timmen var det Ergonomi och hjälpmedel för vardagssysslor som avhandlades.  Mycket bra med tips och idéer. Gunnel Sandqvist är arbetsterapeuten som hade hand om oss.

Tisdag

Morgonens första föreläsning var åter igen med Roger Hesselstrand. Idag pratade han Cirkulation, vener och artärer. Bl.a tog han upp varför många av oss får sår och ärr på fingertopparna. Teleangiectasia (röda utvidgade blodkärl man kan ha i ansikte, händer mun, hals, mage, tarmar och på överkroppens torso ) diskuterades. Tydligen är det vanligare att de med centromer-antikroppar tenderar att ha fler utslag. Dessa teleangiectasier kan vara besvärliga ifall de börjar blöda då det kan vara svårt att få kärlet att sluta sig. 

Efter detta hade vi handträning med paraffinbad på arbetsterapin. Bra och informativt om stretching och hur försiktiga vi ska vara med vissa övningar så att vi inte skadar våra leder genom att pressa på för mycket.

Timmen innan lunch hade vi gymnastik och balansträning. 

Efter lunchen var det dax för information angående sårvård, krämer och andra hjälpmedel som ex stödstrumpor. Mycket bra och informativt om vikten att vi tar hand om våra småsår ordentligt och att vi alltid ska försöka tänka förebyggande.

  
 Alla fick en goodie-plastpåse med prover på olika krämer för att vi skulle kunna testa hemma. 

  

Onsdag

Morgonen inleddes med en föreläsning med Dirk Wuttge om lungor och fibros. Mycket intressant. Här berättade Wuttge även om PAH och hur / varför vi kan utveckla detta oavsett vilken form av Sklerodermi vi har.

Efter detta blev det gruppdiskussioner om hur vi blivit påverkade i våra liv och hur vi och våra familjer tacklat påfrestningarna med att leva med en diagnos. Både jobbigt och bra att faktiskt prata om.

En av sakerna med att vara på kurs tillsammans med andra sklerodermiker är att vi har ett fantastiskt utbyte av varandra. Eftersom vi är så få i Sverige känns det bra att träffa andra som vet hur det känns att ha våra olika symtom.

Innan lunch blev det sedan bassängträning i 45 minuter i  35 gradigt vatten. Helt underbart! Synd att det inte finns någon varmbassäng i Åre, får försöka ta mig till Östersund och göra detta framöver.

Lunchen var även idag superbra! 

  

Efter lunch var det en föreläsning om smärta och trötthet. Det var Izabela Bartosik som höll den. Här talade hon om vikten att förstå den bakomliggande orsaken till vår trötthet. Det kan bero på olika saker. En sak som de kollar noga i Lund är våra nivåer på Folsyra,B12,Järn,Magnesium och Zink.

Sköldkörteln kollas alltid, det kan nämligen bli problem med den senare hos vissa. Sömnen är viktig att ha koll på enligt Dr Bartosik, eftersom man kan ha sömnapné och därför sova illa.

Det gäller att tänka förebyggande med både huden och t.ex tandvård. Man ska försöka känn sina gränser och se upp för stress. Det är även viktigt, enligt Bartosik att vi berättar för våra läkare hur vi känner och vilka problem vi har, de kan inte gissa sig till våra tillstånd. Att ringa till Lund går alltid bra om man går där som patient men det är viktigt att veta att alla läkare i Sverige som har frågor, också är välkomna att ringa och fråga.

Efter Izabelas föreläsning var det kropps-streching och konditionspass. Dels för att vi ska få lära oss hur vi kan träna allmänt men även hur vi kan töja ut stel hud. Detta Pass hade Maria Bengtsson hand om.

Torsdag

Dagens första pass var om olika hjälpmedel som vi har nytta av i vårt dagliga liv. Saker som underlättar och mildrar våra symtom.

Vi pratade om värmehandskar, stöd för handleden, kompressionshandskar etc. 

Här under kommer en lista på web-adresser där det finns massor av bra hjälpmedel.

  
 Detta är en av deltagarnas värmevantar som hon fått specialdesignade utifrån sina önskemål. Bla med USB-port för batteriet och mer värme över handryggarna samt ovansidan av fingrarna. 
  
Efter detta hade vi avslappningsövningar.
Innan lunch blev det en föreläsning om mage-tarmkanal med Kristofer Andreasson och Anita Persson. Mycket givande om allt från motoriken i våra tarmar till matsrupe och svalg. 

  
Andreasson talade om vikten av Omeprazol och att vi som Sklerodermiker kan äta högre doser av läkemedlet. Risken att magsyran läcker ut i strupen och därmed kan hamna i lungorna, är stor och skadar oss mer än hög dos av Omeprazol. 

Omeprazolet omvandlar våra sura uppstötningar och gör dem inte så sura. Syra i lungorna gör fibrosen värre.

Mycket bra föreläsning där många frågor avhandlades bl.a bajs-transplantation och matens påverkan samt hur vi kan tänka för att minska vår reflux.

Sista timmen på denna vecka var en frågestund med teamet. Här fick vi möjligheten att ställa alla de frågor vi samlat på oss och fråga om det  vi inte riktigt förstått.

  
Tackar Lund och Teamet för Patienundervisningen för en jättebra vecka!

Nästa vecka blir det halvårskontroll på avdelning 51.

Det händer ju inte så mycket…

Nothing is happening…,

Ibland blir jag frustrerad och arg över att jag faktist  kommer ”vara sjuk” för alltid. Att vara kroniskt sjuk utan att för den delen ”bli” sin sjukdom är svårt. Det är inga problem för mig att prata om min sjukdom, jag har förståelse för att människor bryr sig och frågar mig om den men ibland är det tröttsamt att den delen av mig tar över de andra delarna som är jag.

Sometimes I get frustrated and angry that I actually  will ”be sick” forever. Being chronically ill and not ”become” the disease is difficult. It’s no problem for me to talk about my illness, I understand that people care and ask me about it but sometimes it is tiring that this part of me is taking such a big part in who I am.

Dagarna och veckorna går och varje dag är en kamp med mat, näring, träning, vitaminer, mineraler, värme, cellgifter och mediciner. För mig finns det ingen annan väg just nu, man tuffar på och tar svårigheterna när de kommer. På jobbet är det ingen som ser mig som ”sjuk” längre (tror jag) utan där har har jag andra kvaliteer som visar vem jag är.

Days and weeks go by, and every day is a struggle with food, nutrition, exercise, vitamins, minerals, heat, chemotherapy and medications. For me there is no other way right now,  it’s just to live in the present and take the difficulties as they come. At work no one sees me as ”sick” anymore (I think) they forgot  and now  focus on my other qualities instead.

När jag tänker på att det inte händer så mycket förbättrande med min sjukdom, när jag tvekar och funderar på meningen med att fortsätta, så behöver jag titta på bilder från två år tillbaka. 

When I think there is not much of improvement with my illness, when I hesitate and think about reasons to continue,  I need to look at pictures from two years back.

  
Mina fötter och ben var svullna som elefantfötter. Dessutom kunde jag inte gå ordentlig och hade ont i alla leder.

My feet and legs were swollen like an elephants feet. Also, I could not walk properly and had pain in all my joints.

  
Så visst påverkar vi själva våra sjukdomar både genom tanke, kraft och handling.

So yes, we affect our  diseases, both with our thought, force and action.

❤️

Min matresa

My food- and diagnosis journey  
  

Jag fick min diagnos i november 2013. Diffus Systemisk skleros. Direkt förstod jag att det var allvarligt då min läkare lade huvudet på sned samtidigt som han beklagade att han var tvungen att ge mig ett så dystert besked.
I got my diagnosis in November 2013. Diffuse Systemic Sclerosis. I realized it was serious when my doctor regretted that he had to give me such a gloomy statement.
Eftersom jag är lärare så gjorde jag det lärare är bra på, jag googlade. Ni som lever med en diagnos vet hur mycket man kan hitta på nätet om man är vetgirig. Jag hade dessutom ett helt ledigt jullov på mig att hitta allt det min läkare inte hunnit berätta för mig. Det jag hittade var chockerande och deprimerande. Jag skulle, enligt det, vara glad över att få överleva i fem år.
Since I am a teacher, I did what teachers are good at, I googled. You ,who are living with a diagnosis, know how much you can find on the web if you are eager to learn. I also had a completely free Christmas holiday, before me, to find out everything that my doctor haven’t told me. What I found was shocking and depressing. I would, according to it, be happy if I could stay alive for five years.
Där och då bestämde jag mig, jag inte bara skulle överleva, jag skulle bli expert på min egen sjukdom och dessutom göra allt för att påverka de delar jag kunde göra något åt själv.
There and then I decided I would not only make myself survive, I would try to be an expert in my own illness and to do everything possible, to affect the elements I could do something about.
Jag såg allt jag kunde hitta på nätet, filmer och föreläsningar på Youtube. Gick med i alla grupper jag hittade på sociala forum. Plöjde läkarrapporter och Googleöversatte dem för att överhuvudtaget ha en aning om vad de gick ut på.
I read everything I could find on the net, saw films and lectures on Youtube. Joined any groups I could found on social forums. Plowed medical reports and Google translated them to even have a clue what they were saying .
Under en föreläsning,med en amerikansk läkare som behandlat väldigt många patienter med Systemisk Skleros, var det något som fastnade. Läkaren berättade nämligen att en enda av hennes patienter hade fått sjukdomen att gå i regress, utan medicinering, efter det att denne suttit i fängelse under tio år i ett sydamerikanskt land. Varför jag gick i gång på detta är nog för att vi griper efter varje halmstrå när det gäller vår överlevnad, och det här fick mig att börja fundera. Vad var begränsade för den här personen i fängelset? Min egen tanke här var MAT.
During a lecture, with an American doctor who had treated thousands of patients with Systemic Sclerosis, it was something that stuck. The doctor told a story about one of her patients who was the only person she knew about, who had the disease to regress, without medication, after he had been in prison for ten years in a South American country. Why this got stuck in my mind is probably because we grasp any straw when it comes to our survival, and this got me thinking. What were limited for this person who was in prison? My first thought was FOOD.
Här kände jag mig hemma, mat är ett av mina starka kort, jag jobbar som lärare i Hem och konsumentkunskap. Nu började jag söka på allt jag kunde hitta om personer som ”besegrat” sin autoimmuna sjukdom med hjälp av föda och näringsämnen. Naturligtvis vid sidan om sina vanliga läkemedel och i samarbete med sina läkare. 
With nutrition I felt at home, food is one of my strong cards, I work as a teacher of home economics. Now I began to search for everything I could find about people who ”conquered” autoimmune diseases with the help of food and nutrients. Of course, alongside their usual medicines and in collaboration with their doctors.
Jag hittade massor. Ganska snart insåg jag att det mesta lutade åt att äta ”Clean eating” och ”Paleo”. Vad det går ut på är att äta ren föda som är inflammationsdämpande. Ekologisk föda som är fri från gifter och som stärker våra kroppar istället för tvärtom. Inom Paleo som ibland kallas ”Stenålderskost” finns en ytterligare gren som kallas AIP; det ”Autoimmuna protokollet” Dvs vad vi med autoimmuna sjukdomar ska äta för att må bättre och reparera våra tarmar. Ca 80 % av immunförsvaret sitter i magen och tarmarna. För autoimmunt-sjuka personer så har immunförsvaret sparkats ur kurs för att aldrig återvända till den rätta kursen igen.
I found so much . I soon realized that most inclined me to eat according to ”Clean eating” and ”Paleo”. What it is about is to eat clean foods that are anti-inflammatory. Organic foods that are free of toxins and will strengthen our bodies instead of the opposite . Within the Paleo diet, sometimes called ”Paleolithic Diet”, is a further branch called AIP; the ”Autoimmune Protocol” That is what we with autoimmune disorders should follow to feel better and to repair our insides.

Approximately 80% of the immune system is in the stomach and intestines. For people with autoimmune-diseases, the immune system has been kicked out of course, never to return to the right course again. We have to help it a little bit to repair itself.
Sagt och gjort, i december slutade jag med gluten och laktos. På tre dagar var jag bättre i mage och tarm. Jag har diagnosen vattenmelonmage förutom Diffus Sklerodermi.

Said and done, in December I gave up gluten and lactose. In three days I was better in my stomach and intestines. I have been diagnosed not only with Diffuse Scleroderma but also with something called watermelon stomach. I thought it was a miracle to feel better in such a short amount of time.

I januari började jag sedan med Paleo AIP. Få personer, som inte har en systemsjukdom eller en dödlig sjukdom, skulle klara att äta enligt det autoimmuna protokollet. Det är nämligen skitsvårt. Man äter ingenting med innehållsförteckning, absolut inget tillsatt socker, inte heller sötningsmedel man äter inga mjölkprodukter eller spannmål , man äter inga potatisväxter, nötter, ägg osv.

In January I started eating according to the ”Paleo AIP.” The autoimmune protocol ” Few people, I think, could manage to eat according to the Autoimmune Protocol. It is really difficult. You eat nothing with labels, absolutely -no added sugar, sweeteners and you do not eat dairy or cereal, grain, corn, no potato plants, nuts, eggs among a lot of other things.

 Det finns massor med saker man INTE får äta, vilket gör att man blir ganska handlingsförlamad till att börja med. Som tur var snubblade jag över Karl Hulténs blogg på nätet. Hultén arbetar och ger föreläsningar samt har massor av information som för mig var nyttig att läsa. Bla hade han en lista på mat man KUNDE äta och den skrev jag ut för att ha på kylskåpet.

There are lots of things you can not eat, when you are on the AIP, which means that in the beginning you feel quite powerless and paralysed, you feel like there’s nothing left for you to eat . Luckily, I stumbled across Karl Hultén blog online. Hultén works and gives lectures in Paleo and he has lots of information on his site that, by this time for me was really useful to read. He had among other things,a list of food, like a shopping list, with accepted foods that I wrote out and kept on the refrigerator. I know now there are others like ”The Paleo mum” or ”Terry Wahl” that have the same grocery list.
Idag har jag ätit Paleo sedan i Januari -14. jag känner mig starkare, piggare och friskare. Det är sällan jag har problem med magen, refluxen eller gaser. Tidigare tog jag mig inte upp ur soffan på grund av ledvärk, nu går jag på yoga. Min hud känns inte lika stel och hård.
 I have been eating Paleo since January -14. I feel stronger, fitter and healthier. I rarely have problems with stomach, reflux or gases. Earlier, I stayed on the couch because of my joint pain, now I go to yoga. My skin does not feel as stiff and hard as before .
Det jag hela tiden tänker på är att äta lite, fast rätt saker. Jag dricker inget kaffe utan dricker rött te. (som gentligen är ett gräs) Jag gör för det mesta en morgonsmoothie med ingefära, färsk gurkmeja, citron frusna bär, spenat och kallt grönt te. Det blir mycket laga mat. Man behöver vara förberedd när hungern sätter in. Jag äter mycket kosttillskott som B12, folsyra, magnesium, omega 3, biotin, järn, d- vitamin.
I’m always thinking about eating small meals with right things, Paleo. I don’t drink coffee anymore ( how I manage that ,is unclear)but I drink red tea. (Which has no coffin in it because is a sort of grass) I like to do a morning smoothie with ginger, fresh turmeric, lemon, frozen berries, spinach and cold green tea. I do a lot of cooking. One needs to be prepared when hunger sets in. I eat a lot of supplements like B12, folic acid, magnesium, omega 3, biotin, iron, vitamin D.
Från början tänkte jag att jag skulle testa Paleokosten ett år för att se om jag kunde förändra något. Min tanke var att om jag inte gör detta nu så kanske det är försent sen. Som jag känner idag, snart två år senare, är att jag aldrig kommer sluta med detta. Det är min fasta övertygelse att vi kan äta oss till ett friskare liv. Med hjälp av min doktor, mina mediciner, aldrig bli kall, mina tillskott, min träning och min mat känner i alla fall jag mig som en ”SCLERODERMA WARRIOR”

From the beginning, I thought I’d try the Paleo diet a year to see if I could change anything. My thought was that if I do not do this now, maybe it will become too late in a couple of years. I know today, almost a 2 years later, that I will never stop eating like this. It is my firm belief that we can eat our way to a healthier life. 

With the help of my doctor, my medications,the fact that I never get myself into a situation where I get cold, my supplements , my training and my food I feel almost ”normal” again. I consider myself as a ”Scleroderma Warrior”
Den som äter bra mat mår bättre, så enkelt är det.
Whoever eats good food feels better, it’s that simple.
Teresa
  

Bokashi

Helgerna är allt för korta, känns som de springer förbi. Hann i alla fall med att fixa pallkragar och att fixa i trädgården. Jag har börjat med ett komposteringssystem som heter Bokashi. Enkelt förklarat går det ut på att samla köksavfall i hinkar med lock och att tillföra multibakterier som gör att det påbörjas en nedbrytning direkt i hinken. Inga maskar som vanlig kompost.

Efter att avfallet har fått ligga i hinken i ca 2 veckor så blandar man det med jord. Då sker ett väldigt snabbt förmultnande av matresterna.

I helgen fixade jag och min ena son till pallkragen vi skulle använda till Bokashin.

Vi började med att lägga jord och lite gödsel i botten av pallkragen. 

The weekends are too short, feel like they run past too quickly. This weekend I had the time to fix pallet collars in the garden. I have started a composting system called Bokashi. Simply you collect kitchen waste in buckets with lids and add multi bacteria to it that allow it begins a decomposition directly in the bucket. No worms like regular compost.

After the waste has been kept in the bucket for about 2 weeks, you mix it with the soil. Then there is a very rapid decaying of the food.

This weekend Me and one of my sons fixed the collar we will use to store the Bokashi in.

We started by adding soil in the base of the collar.

  
Sedan öste vi i 4 hinkar med avfall som legat till sig i 3-4 veckor. Detta jämnade vi ut med en spade och täckte sedan med ett lager jord. 

 Then we poured 4 buckets of waste into it which had matured for 3-4 weeks. This waste we evened out with a shovel and then covered with a layer of soil.  
 Sedan lade vi över en plåtbit för att inte fåglarna ska komma och riva runt i matresterna. 

Then we set a piece of metal over it so  no birds will come and tear the soil around in the search for leftover food. 
Nu ska det bli kul att se vad som händer. Jag har 3 hinkar på vänta som ska ner i pallkragen om någon vecka. Då lägger jag bara de matresterna ovanpå de tidigare lagerna och toppar med ny jord. Till våren kommer jag förhoppningsvis ha flera odlingsklara pallkragar med massor av näringsrik jord, gjord på ekologiskt matavfall.

Now it will be fun to see what happens. I have 3 buckets that are waiting to mature. Then I put only the leftover food on top of the previously layers and top that with new soil. For spring, I will hopefully have several cultivation in my pallet collars with lots of rich soil, made from organic food waste.

Bananglass

Banana ice cream 

Gjorde en smulpaj i helgen, på rabarber och mango. Smuldegen blandade jag av kokosolja, kokos, hasselnötter, valnötter, mandelmjöl och lite honung. 

Made a pie in the weekend with rhubarb and mango. The crumb I made with coconut oil, coconut, hazelnuts, walnuts, almonds flour and a little honey.  
Idag när jag tänkte bjuda mina söner på pajen efter maten visste jag att för att den skulle gå hem så var jag tvungen att toppa med något. Det fick bli bananglass. 

Today when I was going to serve my sons a piece of pie, I knew they would like it better  If I topped it with something. I made banana ice cream.

Att göra bananglass är världens enklaste, du behöver bananer som är skurna i bitar och frusna tillsammans med en matberedare.

Varje gång jag har bananer som ligger och blivit bruna i fruktfatet så skalar jag dem och fryser in dem i mindre bitar. De ska vara övermogna. 

To make banana ice cream is the world’s simplest, you need bananas that are cut in pieces and frozen. And you need a food processor.

Every time I have bananas that have become brown in my fruit platter, I peel them and freeze them in smaller pieces. They need to be overripe.

När du ska göra glass så tar du ut dem ca 5 minuter innan du ska ha glassen, sedan mixar du dem i matberedaren. Du kan behöva peta ner bitarna från kanterna några gånger. Kör så du får en glassmet. Om du vill kan du smaksätta med hasselnötssmör och vaniljpulver.

When making ice cream, you take the banana pieces out for about 5 minutes before you are going to make the ice cream, then mix the pieces in the food processor. You may have to poke down the pieces from the edges of the food processor a few times. 

Keep going until you have a ice cream batter. If you want you can flavor it with hazelnut butter and vanilla powder.

Servera till vilken kaka du vill. Supergott! Det är svårt att förstå hur fantastiskt glasslikt det blir. Det har varit en bra gottegrej för mig att kunna använda när jag blivit sötsugen.

 Serve this to any cake you want. Super Good ! It is difficult to understand how amazingly  ice creamy it gets. It has been a good thing for me to use when I have a sweet tooth. 

Tillbaka efter semestern

Back in the village 

Är tillbaka i Åre efter en lång och skön sommar. Åre har visat upp sin bästa sida sedan jag kom i lördags. Varmt och soligt. I kväll år vi middag ute jag och två av mina killar.

 Is back in Åre after a long and wonderful summer. Åre has shown its best side since I arrived on Saturday. Hot and sunny. This evening we had dinner out, me and two of my guys. 

Har tillbringat min semester på Gotland vid min mamma i Tofta. Det har varit en bra sommar med hyfsad temperatur som tillåtit mig att promenera och vara utomhus. Härligt för mig som levt som om jag haft fotboja sedan november. Jag är aldrig utomhus när det är kallt.

Have spent my vacation on Gotland at my mother’s place in Tofta. It has been a good summer with decent temperature that allowed me to walk and be outdoors. Lovely for me who lived as if I had a ankle bracelet since November. I never go outdoors when it is cold, I just go to work and back.

Jag har fokuserat på att gå varje dag på Gotland, har lyckats gå 43 pass i sommar, där  snittlängden legat på 7-8 km per gång. Inte så illa med tanke på att jag inte kunde gå något alls förra sommaren. Då fick jag ont i benhinnorna så fort jag försökte. 

 I’ve focused on taking long walks every day on Gotland, have managed to do 43 workouts in the summer, where average length were 7-8 km each time. Not bad considering that I could not walk  at all last summer. My periosteums hurt to much then.

 

I år har jag lyckats fasa ut kortisonet, det tog ett halvår. Så nu har jag varit kortisonfri hela sommaren! Tror att det har hjälpt mig att kunna känna efter hur mycket min kropp klarar av utan att den blir ”lurad” av kortisonet.

This year I have succeeded to stop eating cortisone, it took half a year. So now I have been free from it all summer! Think it has helped me to feel how much my body can handle without becoming ”cheated” to think everything is ok.

Har även tagit bort Adalatet för att se om jag fungerar utan, ser inte några hälsovinster med den medicinen när det är varmt. Skulle möjligtvis behöva tabletterna när jag går och handlar på Willys, där är det så svinkallt att jag måste klä på mig handskar och långärmad tjocktröja för att slippa raynaudssymtomen. (Vita händer)

I have dropped ”The Adalat” to see if I work without that medicin , I do not see any health benefits from the medicine when it is hot weather . I could possibly need pills when I go shopping at Willys, where it’s so bitterly cold that I had to get dressed with gloves and long-sleeved thick sweater to avoid raynauds. (White Hands)

Trodde att det var adalatet som gjorde att jag fick ”vallningar” hela tiden I våras men icke. Antingen är jag i övergångsåldern ( vilket jag verkligen inte tror) eller så är det ett symtom på SSc eller så är det cellgifterna. Har svårt att sova på nätterna, täcke av, täcke på….

Thought it was the adalat which made me ”hot flush” all the time in the spring, but no. Either I am in menopause (which I really do not believe) or it is a symptom of SSc or it is the chemo. Have difficulty sleeping at night, quilt, quilt on …. 
I kväll blev det rosmarinkyckling med frästa champinjoner,  blandade med äggröra och klippt egenodlad persilja. 

This evening I made rosemary chicken with fried mushroom, mixed with scrambled eggs and sliced ​​home-grown parsley.
Är väldigt nöjd med min pallkrage jag fick av min man i våras. Fyllde den med gödsel och jord. Sedan stoppade jag bara ner resterna av kryddkrukor jag köpt på affären. Vitlöksklyftor och salladsrot stoppade jag också ner.

I ‘m Very happy with my pallet collar I got from my husband this spring. Filled it with manure and soil. I just stuffed down the remains of fresh spices I bought at the store. Garlic cloves and salad, Al went down in the soil.

När jag kom hem hade det växt som bara den. Så nu passar jag på att skörda!

When I got home it had grown like crazy. So now I  harvest!   
  


Jag har beställt ett komposterings sätt som heter Bokashi. Min mamma har haft detta i stället för vanlig kompost i ett år. Jorden som blir av detta är fantastisk. Det växer galet mycket hos henne.  Jag har inte haft kompost tidigare pga att det är så kallt i Åre att det är svårt att få maskarna att överleva året runt. Nu ska jag testa Bokashi en vinter och se hur det går.

I have ordered a composting method called Bokashi. My mother has used this way instead of ordinary compost for one year. The earth that is made with this method  is amazing. It grows as crazy in her garden.  I have not had  a compost earlier because it’s so cold in Åre that it is difficult to get the worms to survive the year-round. Now I will try Bokashi this winter and see how it goes.

If you want to read more about it :

http://www.bokashi.se

 
Man samlar matavfallet i plastkärl med lock och strör ett enzym över som hjälper till att bryta ner avfallet. När man sedan blandar det med jord går nedbrytningsprocessen oerhört snabbt och det blir en näringsrik jord.

Ska bli kul att se om det fungerar!

Nu ska jag sova, arbetsdag i morgon!

Collecting food waste in plastic containers with a lid and sprinkle the enzymes of the Bokashi, which helps to break down the waste. Then when you mix it with soil degradation process is extremely fast and it becomes a nutrient-rich soil.

Should be fun to see if it works!

 
 

Scleroderma World Awareness Day 29/6

Idag är det Systemisk skleros egen världsdag. Detta uppmärksammas för att dra uppmärksamhet till en sjukdom som knappt någon känner till. 

  
Today is the Scleroderma World Awareness Day 29/6. This Day is highlighted to draw attention to a disease that hardly anyone knows about.

Vi som drabbats av den kämpar dagligen för att överleva,klara av dagliga sysslor,oförstående människor, läkare, sjuksköterskor osv.

Scleroderma patients are struggling daily to survive, cope with daily tasks,  people who don’t understand , doctors, nurses, etc.

Jag ser inte sjuk ut, vilket är både en befrielse och en förbannelse. Det är svårt för närstående, vänner och arbetskamrater att sätta sig in i hur min kamp ser ut. Vilket jag verkligen inte vill att någon ska behöva tänka på.

I do not look sick, which is both a relief and a curse. It is difficult for relatives, friends, and coworkers to understand what my fight looks like. Which I really do not want anyone to have to think about.

Varje dag för mig är en ny dag där det gäller att träna, äta mediciner, äta Paleo, inte bli kall, inte stressa upp sig, smörja in kroppen, träna händer och fibros, få i sig näring, äta mineraler och vitaminer, ha koll på sockerintag. 

Every day for me is a new day where it comes to exercise, eat medications, eating Paleo, not get cold, no stress, lubricate the body, work my fibrosis, my thick skin, intake nutrition, eating minerals and vitamins, keep track on sugar intake.

Att sedan arbeta full tid, ha tre barn och bo i norra Sverige gör att det är ganska tufft ibland.

Then work full time, have three children and live in northern Sweden makes it pretty tough sometimes.

Jag är dock lyckligt lottad, fick min diagnos ställd inom ett år ( många går i massor av år och det är ibland för sent när de väl blir diagnostiserade) Fick mediciner som fungerade och bet på mig. La om kosten och fick det att fungera som ett mirakel! 

However, I am still lucky, I got my diagnosis within a year (many going for many years without diagnos and it is sometimes too late once they get one) Got some medication that worked for me. Changed my diet to Paleo and got it to work like a miracle!

Sklerodermi, SLE och andra systemsjukdomar är både dödliga och obotliga. De kan drabba vem som helst. De autoimmuna sjukdomarna får dock inte så mycket uppmärksamhet som tex cancer. 

Scleroderma, SLE and other systemic illnesses is both deadly and incurable. They can affect anyone. The autoimmune diseases do not get as much attention as cancer. Still very many are affected, and know or love someone who is sick.

Vi behöver mer forskning för att förstå autoimmuna sjukdomars ursprung.

Jag har Systemisk Skleros för alltid därför hoppas jag på ett botemedel inom min livstid!

We need more research to understand autoimmune diseases origin.

I’m a Scleroderma warrior forever so I hope for a cure during  my lifetime!

All love to you out there fighting!

   

  

cleanfoodfighter

%d bloggare gillar detta: